Hemma igen. I Åsa.
Åsa får mig att känna mig ensam och ganska förlorad. Det är den egentliga enda anledningen till
att jag söker mig härifrån. Vore det inte för det hade jag nog tyckt om det här stället. Om 30 år.
Men jag gör inte det. Jag känner mest nostalgi i en jobbig mix av ångest.

Ikväll har jag dock skrattat hejdlöst med en drös föräldrar, föräldrars kompisar, föräldrars fiender, föräldrars fantasier, och så vidare, och så vidare. Intressant, tycker jag.
Godnatt.