Värmen har slått till, värmen som skapar längtan till sommartider året runt. Förutom när den väl är här.
Dagen har varit stekhet, det dåliga samvetet för att jag låtit mig sitta i skuggan eller tillochmed inne (!) har varit på topp,
och många trötta, dåsiga ögon har blickat ut från balkongen, som för en gångs skull uppskattas för den icke-existerande
kvällsolen.
Men vi klagar inte. Vi njuter. Vi njuter utav det dåliga samvetet, de kommuniströda benen samt den ständigt pluserande svettdoften.

Den gör dock den nordiska människan till en riktig zombie, som inte klarar av något som helst ansträngande.
Symaskinen blir det inte mycket race för, pennorna glider lätt i handsvetten, och att bygga saker vore faktiskt detsamma som att frivilligt lägga sig på en stekpanna. Stickning kommer inte ens på tal.

Men kreativiteten finns ändå. Det är det som är det bästa.
Man behöver inte göra något kreativt för att vara kreativ.
Man kan sitta på sin balkong, röka lite för mycket, dricka lite för många kalla öl,
steka sina ben lite för röda. Kreativiten finns på balkongens alla små ögonblick,
i cigaretternas charm, i de kalla ölens påverkan och i de stekta benens röda färg.
Överallt och ingenstans.

Kör på.
Nu äter vi nybakta frallor.